Riskbedömning av bete vid Bästeträsk

Bakgrund

I förarbetet inför att inrätta vattenskyddsområde för sjön Bästeträsk på norra Gotland identifierades betet runt sjön som en möjlig mikrobiologisk risk och begränsningar föreslogs. En begränsning av betet står i direkt konflikt med de målsättningar som finns ur naturvårdsskäl. Vid samråd ansåg flera remissinstanser att så kraftiga restriktioner måste baseras på en mer utförlig riskanalys. Region Gotland gav Statens Veterinärmedicinska Anstalt i uppdrag att genomföra en riskbedömning av bete kring Bästeträsk som underlag till arbetet med att ta fram föreskrifter för vattenskyddsområde. Vattencentrum anlitades till projektet av SVA. Främst för att bistå med hur vattentillrinningen till Bästeträsk sker.

Riskfråga

Vad är sannolikheten för att nuvarande bete vid Bästeträsk, eller utökat bete enligt länsstyrelsens olika förslag, leder till att råvattnet kontamineras med zoonotiska smittämnen?

Sammanfattning

Tillrinningen till Bästeträsk sker till största delen via våtmarker. Deras magasineringsförmåga innebär en jämn och mer diffus samt långsam tillrinning till sjön, med ökad partikelsedimentation under transporten som följd. Tillrinningsområdet är i dagsläget inte utdikat. Utdikning av området skulle leda till ökad ytvattentransporthastigheten till sjön. Det sker även ett visst direkt grundvattenutflöde till Bästeträsk. Omfattningen på utflödet är dock inte känt, likaså dess transportväg genom tillrinningsområdet.

Längs sjöns östra, norra och nordvästliga delar finns en mer eller mindre tydlig strandbarrikad som bildats genom isskjuvning. Strandbarrikaden stoppar upp tillrinnande vatten vilket skapar strandnära våtmarker. Vattnet från de strandnära våtmarkerna tvingas infiltrera genom strandbarrikaden för att nå sjön, vilket är ett ytterligare hinder för partiklar och ämnen med lägre mobilitet. Vid fältsyn den 14 februari 2017 hittades inget tydligt utlopp till Bästeträsk, antingen stoppades vattnet upp av strandbarrikaden eller så utmynnade vattnet till sjön genom våtmark/sankmark.

I riskbedömningen ingick ”Faroidentifiering”, ”Farokarakterisering”, ”Exponeringsuppskattning” och ”Riskkarakterisering” enligt gällande Codex riktlinjer för genomförande av riskvärderingar (WHO, 2007).

Tre betesscenarier, där det med högst djurantal innefattade totalt 795 får i olika fållor längs sjön, ingick i riskbedömningen.

Resultat/slutsats

Utifrån kunskapsläget och de antaganden som gjordes bedöms sannolikheten för att zoonotiska smittämnen från betande får runt Bästeträsk når råvattenintaget som mycket låg i de flesta fall främst på grund av att träck i liten grad hamnar direkt i vattnet, samt tillrinningens egenskaper.